sarahand

Haft en toppen dag med Ida och även Cillenpillen. Men ändå så är det något som fattas mig. Den där gnistan som jag tände för en lång tid sedan har börjat fladdra. Är den på väg att blåsas ut? Jag vet faktiskt inte. Jag är ju en riktig mespropp egentligen, liten liten vindpust och jag faller som ett korthus. Jag gillar inte att inte ha 100% koll. Jag vill ha makt över mitt liv och veta vilken väg jag ska gå. Men ne, nu står jag här i ett vägskäl och ska välja vilken stig jag ska ta. Den lätta som kommer smärta. Eller den svåra som kan ge smärta eller (men risken känns väldigt liten nu) kanske kanske ge något gott i slutänden. BAAAH MES, långt ut i fingertopparna. Men jag erkänner det mer än gärna :) Det är ju lite synd att min mur just nu verkar ha blivit en ruin, för jag kan verkligen känna alla känslor. Det är som någon tönt sjunger "nu kommer alla känslorna på en och samma gång".